Känd av dopingpolisen

Sista passet inför helgens tävling gick sådär faktiskt. Vet inte riktigt varför, men jag fick liksom inte den rätta känslan bara. När jag hoppade stavhopp var det nästan alltid så sista passet inför en viktig tävling, och då visste jag att det skulle bli en bra tävling! Det var nästan så att jag blev lite orolig om det gick bra det sista passet, för då kunde det gå sämre på tävlingen. Men, numera vet jag att det blir en bra tävling hur det än går just det där sista träningspasset, för det är ju jag själv som bestämmer det!

Precis när jag hade varit och "pudrat näsan" så kom dopingpolisen in på klubben, perfekt timing! Så det var bara att börja dricka. Man vet ju aldrig hur lång tid det tar innan man vågar göra ett försök att fylla den där muggen. Dilemmat är ju att det måste vara en viss mängd, samtidigt som det måste vara tillräckligt koncentrerat. Så dricka för mycket kan vara ödesdigert, då kan det ta många timmar innan man kommer hem. Jag klarade det på första försöket den här gången, så det är väl det jag är mest nöjd med efter dagens träningspass :-) 


Det har blivit en hel del tester under de senaste åren, så kontrollanterna kryssade i rutan för "känd" och jag slapp visa leg. "-Vi känner ju dig och Lena nu". De undrade även hur det var med mina katter som de träffat när de gjorde ett test hemma hos mig en gång :-)Tänk om alla man tävlade mot (och då menar jag utanför Sverige, Norge och Danmark) kunde vara "kända" av dopingpoliserna. Det skulle ju innebära att alla blev testade lika ofta, så bra det hade varit! Fast så kanske det är, vad vet jag?