Känd av dopingpolisen

Sista passet inför helgens tävling gick sådär faktiskt. Vet inte riktigt varför, men jag fick liksom inte den rätta känslan bara. När jag hoppade stavhopp var det nästan alltid så sista passet inför en viktig tävling, och då visste jag att det skulle bli en bra tävling! Det var nästan så att jag blev lite orolig om det gick bra det sista passet, för då kunde det gå sämre på tävlingen. Men, numera vet jag att det blir en bra tävling hur det än går just det där sista träningspasset, för det är ju jag själv som bestämmer det!

Precis när jag hade varit och "pudrat näsan" så kom dopingpolisen in på klubben, perfekt timing! Så det var bara att börja dricka. Man vet ju aldrig hur lång tid det tar innan man vågar göra ett försök att fylla den där muggen. Dilemmat är ju att det måste vara en viss mängd, samtidigt som det måste vara tillräckligt koncentrerat. Så dricka för mycket kan vara ödesdigert, då kan det ta många timmar innan man kommer hem. Jag klarade det på första försöket den här gången, så det är väl det jag är mest nöjd med efter dagens träningspass :-) 


Det har blivit en hel del tester under de senaste åren, så kontrollanterna kryssade i rutan för "känd" och jag slapp visa leg. "-Vi känner ju dig och Lena nu". De undrade även hur det var med mina katter som de träffat när de gjorde ett test hemma hos mig en gång :-)Tänk om alla man tävlade mot (och då menar jag utanför Sverige, Norge och Danmark) kunde vara "kända" av dopingpoliserna. Det skulle ju innebära att alla blev testade lika ofta, så bra det hade varit! Fast så kanske det är, vad vet jag? 

Ingen Berntsson på landskamp

Denna helgen skulle både Lena och jag varit på landskamp egentligen. Lena blev dock inte uttagen till friidrottslandskampen mellan Sverige, Norge och Finland, utan fick springa på DM istället. Jag skulle varit i Bristol på landskamp mellan Sverige, Norge och England, men jag tackade nej för att inte riskera min nacke... 


Men, vilken härlig söndag det har varit ändå! Först var mamma, pappa och jag och tittade när Lena tävlade i Friidrottens hus. Första loppet sprang hon på 7.45 vilket är svenskt årsbästa, så nu är hon snabbast i Sverige i år. Efter det sprang hon ett lopp med killarna och lyckades ännu bättre, 7.41!!! Bara 6 hundradelar ifrån VM-kval :-) Tredje loppet blev återigen 7.45, riktigt bra och stabilt. Tror det kan bli ännu bättre på SM nästa vecka. 

Lena, jag & Angelica på Nordiska i höstas

Sedan var det dags för mig att lyfta. Var ordentligt laddad inför träningen efter att ha sett syrran springa så bra. På programmet stod ryck och stöt, test inför tävlingen till helgen. Kanske låter konstigt att jag ska vara med på en serietävling nästa helg när jag tackade nej till en landskamp denna helgen, men jag har en förklaring! När det är landskamp så är det 100 % satsning som gäller för mig, vare sig jag har ont eller inte. Därför kände jag att det kunde vara en risk för mig att vara med eftersom nacken kunde ha råkat illa ut. På serietävlingen till helgen är det lite lättare att ta det lugnt och inte göra några dumma chansningar (även om jag alltid vill göra så bra jag kan). Det kan ju hända att jag inte känner av nackproblemen och i så fall kör jag hårt, men det får vi se :-)


Glömde ju skriva hur mycket jag lyfte idag... 80-100 blev det, känns hoppfullt!